kärlek genomsyrar allt
Håll dig inte på avstånd. Jag vill inte betrakta dig med ögat, , för vacker är du inte.
Hade ytan varit viktig hade en blind man aldrig blivit kär.
Kärleken är inte blind, men logiken är
Jag väljer hellre att blunda och omges av euforin.
ett smärre helvete men otroligt erfarenhetsberikande
skriver lite snabbt nu.
Indien i all ära...men har man amöbadysenteri o helvete en månad så är det smärre läckert. Jag beställde flyg hem på grund av sjukdom...nekades tillträde ut ur landet pga avsaknad av ett papper som skulle registrerats under tiden ja låg på sjukhus, och tullen skrek åt mig att hålla käften när ja grät...o skickade mig till ett rum där de tog pass och biljetter ifrån mig. Sen en evig väntan på att få komma ut från flygplatsen...när passet stämtlats med penalty charges o annat skit lämnade de ut mig mitt i natten...flygbiljetten brann inne och min vädjan var förgäves...papperslös....ingen hemgång...tillbaka sjuk in i inden efter ett papper jag nästan blev nekad då jag två dagar senare satt på ett kontor i tre timmar...granskades o förhördes. Tillslut inskrängtes mitt visum o efter maj är ja inte tillåten att komma in i landet igen....helt bisarrt. Väl i sverige efter en plågsam flygtur med magknip o svettningar körde pappa mig till akuten o jag blev lagd i isoleringsrum och jag var en hög smittorisk påstod de.
Hemskickad efter massa tester på en övertrött karin...låg o sov mellan doktorer och sköterskor och prover....nu är ja hemma hos mamma o pappa o väntar ivrigt på mina provresultat....hoppas innerligt att de är bra...och att de utesluter någon tropisk skitsjukdom. I indien var syndromet akut basill dysenteri...en smittsam sjukdom som jag fick antibiotika för...men efter utskrivning var jag fortfarande sjuk...o är det än....nu är det en evig väntan...
Indien i all ära...men har man amöbadysenteri o helvete en månad så är det smärre läckert. Jag beställde flyg hem på grund av sjukdom...nekades tillträde ut ur landet pga avsaknad av ett papper som skulle registrerats under tiden ja låg på sjukhus, och tullen skrek åt mig att hålla käften när ja grät...o skickade mig till ett rum där de tog pass och biljetter ifrån mig. Sen en evig väntan på att få komma ut från flygplatsen...när passet stämtlats med penalty charges o annat skit lämnade de ut mig mitt i natten...flygbiljetten brann inne och min vädjan var förgäves...papperslös....ingen hemgång...tillbaka sjuk in i inden efter ett papper jag nästan blev nekad då jag två dagar senare satt på ett kontor i tre timmar...granskades o förhördes. Tillslut inskrängtes mitt visum o efter maj är ja inte tillåten att komma in i landet igen....helt bisarrt. Väl i sverige efter en plågsam flygtur med magknip o svettningar körde pappa mig till akuten o jag blev lagd i isoleringsrum och jag var en hög smittorisk påstod de.
Hemskickad efter massa tester på en övertrött karin...låg o sov mellan doktorer och sköterskor och prover....nu är ja hemma hos mamma o pappa o väntar ivrigt på mina provresultat....hoppas innerligt att de är bra...och att de utesluter någon tropisk skitsjukdom. I indien var syndromet akut basill dysenteri...en smittsam sjukdom som jag fick antibiotika för...men efter utskrivning var jag fortfarande sjuk...o är det än....nu är det en evig väntan...
Upp&ner men mest upp och tiden svischar forbi i Mumbai
Vi har hunnit rota oss ordentligt. Numer ar detta var vardag, fastan det aldrig nagonsin kommer sluta att kannas underligt. Detta ar en stad fylld med energi, gladje och kulorer. Om nagra dagar ar det holifestival. Da kastar man farg pa varandra. Jag langtar faktiskt lite.
Forra veckan var det storputs av yachten, for agaren och hans vanner skulle komma ombord. Alla fixade och jobbade som galningar fram tills sondagen...da var jag inte med pa baten, for jag ar fortfarande inte friskt fran min sjukdom jag dragit pa mig. Sarah blev mindre glad. Hela dagen putsades det....bade pa manniskor och pa baten...handlades varor och fylldes pa bensin& vatten. Lyckligtvis skulle en kollega hamta agaren och hela umganget pa en o som ligger ca 30 bort. Pa kvallen, kl fem....star hela besattningen och vantar ombord dem...men...de kor bara forbi med speedbaten. Alla deckies och sarah undrade vad som hande. Tydligen hade Stas kort sa fort med speedbaten mellan on och yachten sa att de alla hade blivit genomblota och ville hem.
Sarah, kaptenen och stas drog ut pa middag och drinkar istallet.
Igar var jag och sarah pa shopping i pheonix...det ar ett shoppingcenter att liknas vid NK....fast 1000000000 ggr battre.
Dar lag priserna betydligt lagre an i sverige...aven pa markeskladerna.
Vi satt och raknade pa alla vardagliga ting vi koper har, och insag att taxin en tur kostar 2 svenska kronor. Middag for tva nar vi bestallt fyra ratter ligger pa 94 kronor...och da har vi unnat oss REJALT. Vemfan bestaller 4 olika matratter bara for att det ar gott med valmojlighet i sverige..dagligen? Har ar det jattevanligt med kokerskor,staderskor,chaufforer osv osv....en som rastar hunden mm. I colaba dar vi bor ar skillnaden pa rik och fattig markant. Jag acklas som sagt att en del rika. De ar hansynslosa och vansinnigt bortskamda. De lagar inte sin egen mat, och har aldrig gjort det....tvattar inte sjalva, stadar aldrig, handlar aldrig egen mat,....kor aldrig sina egna bilar...utan kan lata sina chaufforer vanta en hel dag och en natt i en bil. Har koper man aven home delivery....utan extra kostnad. Pa mornarna knackar tre pers pa dorren minst,....agg, frukt,brod och mjolk. Sen om man behover handla ringer man bara affaren och raknar upp ens varor...de levererar utan kostnad tio min senare
.
Forra veckan var det storputs av yachten, for agaren och hans vanner skulle komma ombord. Alla fixade och jobbade som galningar fram tills sondagen...da var jag inte med pa baten, for jag ar fortfarande inte friskt fran min sjukdom jag dragit pa mig. Sarah blev mindre glad. Hela dagen putsades det....bade pa manniskor och pa baten...handlades varor och fylldes pa bensin& vatten. Lyckligtvis skulle en kollega hamta agaren och hela umganget pa en o som ligger ca 30 bort. Pa kvallen, kl fem....star hela besattningen och vantar ombord dem...men...de kor bara forbi med speedbaten. Alla deckies och sarah undrade vad som hande. Tydligen hade Stas kort sa fort med speedbaten mellan on och yachten sa att de alla hade blivit genomblota och ville hem.
Sarah, kaptenen och stas drog ut pa middag och drinkar istallet.
Igar var jag och sarah pa shopping i pheonix...det ar ett shoppingcenter att liknas vid NK....fast 1000000000 ggr battre.
Dar lag priserna betydligt lagre an i sverige...aven pa markeskladerna.
Vi satt och raknade pa alla vardagliga ting vi koper har, och insag att taxin en tur kostar 2 svenska kronor. Middag for tva nar vi bestallt fyra ratter ligger pa 94 kronor...och da har vi unnat oss REJALT. Vemfan bestaller 4 olika matratter bara for att det ar gott med valmojlighet i sverige..dagligen? Har ar det jattevanligt med kokerskor,staderskor,chaufforer osv osv....en som rastar hunden mm. I colaba dar vi bor ar skillnaden pa rik och fattig markant. Jag acklas som sagt att en del rika. De ar hansynslosa och vansinnigt bortskamda. De lagar inte sin egen mat, och har aldrig gjort det....tvattar inte sjalva, stadar aldrig, handlar aldrig egen mat,....kor aldrig sina egna bilar...utan kan lata sina chaufforer vanta en hel dag och en natt i en bil. Har koper man aven home delivery....utan extra kostnad. Pa mornarna knackar tre pers pa dorren minst,....agg, frukt,brod och mjolk. Sen om man behover handla ringer man bara affaren och raknar upp ens varor...de levererar utan kostnad tio min senare
.Forsta dagen med Sarah
Igarkvall gick jag ut och dodade tid i ett hektiskt Mumbai. Folk overallt....och en pappa och hans lilla barn som var sa forskrackligt magra satt pa en bakgata och jag fick ett hugg i hjartat. Han paminde sa mkt om min pappa och da brast det for mig. Han strackte fram handen som en reflex...som de alla gor, och jag gick och kopte ett brakmeal pa mcdonalds( veggiburgare och pommes) inte for naringens skull....utanfor frojden....sen kopte jag snickers och jouice. Jag vet att det finns battre mat...men det fanns inget oppet da....sa mcdonalds naringsfattiga mat blev det enda jag kunde ge. Pa vag fran donken drog en unge i min pase med hamburgare och skrek som en stucken gris att han ville ha den. Han slet och jag fick springa...Kandes knasigt dumt....det var ju inte till mig, men han fattade inte engelska sa jag forsokte peka bort mot dar pappan satt.
Igarnatt klockan tva kom chaufforen och hamtade mig utanfor lagenheten, och korde mig till flygplatsen 40 min harifran! Stod och vantade ivrigt pa Sarah en timme, och sen bar det hemat Colaba. Chaufforen korde som en dare och kryssade mellan filerna, manniskorna och djuren. Tullvakterna satt och rokte pa och Sarah sag minst sagt chockad ut...tyvarr ar det sa har.
Vakterna vid lagenheten sag helt begeistrade ut nar det kom en till av mig. Men log sa halften vore nog.
Imorse gick vi ut och kopte frukost och darefter blev det shopping och guidning i denna OVERDRIVET underbara och energiska stad. Shopping, mat och slt och slang. Sarah var som vanligt totalt opaverkad, till synes, av allt som hander har....och det ar sa mkt sjukt sa halften vore nog....tycker jag som anda varit har ett tag. HAHA! Jag tog henne till ett stalle dar hon och jag bestallde spenat...ja for jag sa att jag ville ha det....vi fick nagot grumlig javla hommusspenat att ata med sked...oljig och kryddstark. Vi skrattade sa vi dog for servitoren undrade varfor vi endast ville ha plain spinach! HAHAHA det fanns ju pa menyn och lat sjukt gott om den vore just plain....med salt och peppar. Men icke....! Detta skulle atas tsm med brod och ris och kott. som ett tillbehor. Vi drog vidare och motte min stooooooooooooooooooooooooooooooooooooriga stalker och sen vidare till ett seafoodhak dar vi at for mkt pengar....men minimalt for svenska matt. 120 kronor for tva ratters...tva personer och dricka. Det anses dyrt har.
Sen shopppade vi massa smycken, och prutade sa grisigt mkt. Jagt visade henne helgmarknaden och vi skrattade hejdlost at getterna som at upp gronsakerna och nar forsaljarna sprang efter dem med piskor och skrek. Har kommer vi...och ska kopa....getmat! :)
Jag fick presenterat Sarah for mina valbekanta fruktforsaljare...han som alltid ger mig basta priset och aldrig forsoker lura mig pa pengar. Han ar en riktigt fin manniska...och far alltid mer betalt an han vill ha...just for att han aldrig skulle lura mig.
Igarnatt klockan tva kom chaufforen och hamtade mig utanfor lagenheten, och korde mig till flygplatsen 40 min harifran! Stod och vantade ivrigt pa Sarah en timme, och sen bar det hemat Colaba. Chaufforen korde som en dare och kryssade mellan filerna, manniskorna och djuren. Tullvakterna satt och rokte pa och Sarah sag minst sagt chockad ut...tyvarr ar det sa har.
Vakterna vid lagenheten sag helt begeistrade ut nar det kom en till av mig. Men log sa halften vore nog.
Imorse gick vi ut och kopte frukost och darefter blev det shopping och guidning i denna OVERDRIVET underbara och energiska stad. Shopping, mat och slt och slang. Sarah var som vanligt totalt opaverkad, till synes, av allt som hander har....och det ar sa mkt sjukt sa halften vore nog....tycker jag som anda varit har ett tag. HAHA! Jag tog henne till ett stalle dar hon och jag bestallde spenat...ja for jag sa att jag ville ha det....vi fick nagot grumlig javla hommusspenat att ata med sked...oljig och kryddstark. Vi skrattade sa vi dog for servitoren undrade varfor vi endast ville ha plain spinach! HAHAHA det fanns ju pa menyn och lat sjukt gott om den vore just plain....med salt och peppar. Men icke....! Detta skulle atas tsm med brod och ris och kott. som ett tillbehor. Vi drog vidare och motte min stooooooooooooooooooooooooooooooooooooriga stalker och sen vidare till ett seafoodhak dar vi at for mkt pengar....men minimalt for svenska matt. 120 kronor for tva ratters...tva personer och dricka. Det anses dyrt har.
Sen shopppade vi massa smycken, och prutade sa grisigt mkt. Jagt visade henne helgmarknaden och vi skrattade hejdlost at getterna som at upp gronsakerna och nar forsaljarna sprang efter dem med piskor och skrek. Har kommer vi...och ska kopa....getmat! :)
Jag fick presenterat Sarah for mina valbekanta fruktforsaljare...han som alltid ger mig basta priset och aldrig forsoker lura mig pa pengar. Han ar en riktigt fin manniska...och far alltid mer betalt an han vill ha...just for att han aldrig skulle lura mig.
Mumbai
Idag kommer Sarah hit! Jag har vantat och langtat sa jag kvavts.
Under monsunen skall yachten liggga i torrdocka nagra kilometer fran stan. Just nu ligger den ankrad utanfor gateway of india. Kaptenen vill att vi foljer med till Nepal da. Och narsomhelst som vi vill resa sa ar det fria hander som galler. Sri Lanka....hela indien....varstans nasan vadrar.
Jag sitter och vantar pa att grabbarna skall spola klart baten sa att de kan hamta mig i dingin. Aven om jag kan kora den sjalv sa har vi alltid en av grabbarna som hamtar och lamnar...de gillar inte riktigt nar tjejer gor sant verkar det inte som. Om jag bar nagot tungt far de frispel och kastar sig for att hjalpa till. Bara sheisse...lat mig vara manniska :D
Vi far inte lov att anvanda speedbaten nar vi inte har gaster. Bensinen ar ganska dyr har nere faktiskt.
Igar fixade min rumskompis kranarna till de bada jetskina. Den var sonder sa det gick inte att anvanda. Annars har det inte varit mycket gaster an sa lange, och jag tycker att det ar KANONBRA!
Jag bor kanonfint, och vadret ar smaskigt hett...och det blir bara varmare och varmare varje dag.
Igar var jag ute och skulle kopa kopplingar och ror till var tvattmaskin som lackte vatten. Jag gick tva km och var magsjuk....kommer tillbaka till lagenheten dar rumskompisen vantar, och konstaterade att kopplingsstycket var fel. Nasta gang jag kommer tillbaka sa blir det ratt o nu antligen har vi tvattmaskin igang igen.
Nar sarah kommer blir det slut med att krossas av en jamnarig man som tror att tjejer ar varda mindre.
Under monsunen skall yachten liggga i torrdocka nagra kilometer fran stan. Just nu ligger den ankrad utanfor gateway of india. Kaptenen vill att vi foljer med till Nepal da. Och narsomhelst som vi vill resa sa ar det fria hander som galler. Sri Lanka....hela indien....varstans nasan vadrar.
Jag sitter och vantar pa att grabbarna skall spola klart baten sa att de kan hamta mig i dingin. Aven om jag kan kora den sjalv sa har vi alltid en av grabbarna som hamtar och lamnar...de gillar inte riktigt nar tjejer gor sant verkar det inte som. Om jag bar nagot tungt far de frispel och kastar sig for att hjalpa till. Bara sheisse...lat mig vara manniska :D
Vi far inte lov att anvanda speedbaten nar vi inte har gaster. Bensinen ar ganska dyr har nere faktiskt.
Igar fixade min rumskompis kranarna till de bada jetskina. Den var sonder sa det gick inte att anvanda. Annars har det inte varit mycket gaster an sa lange, och jag tycker att det ar KANONBRA!
Jag bor kanonfint, och vadret ar smaskigt hett...och det blir bara varmare och varmare varje dag.
Igar var jag ute och skulle kopa kopplingar och ror till var tvattmaskin som lackte vatten. Jag gick tva km och var magsjuk....kommer tillbaka till lagenheten dar rumskompisen vantar, och konstaterade att kopplingsstycket var fel. Nasta gang jag kommer tillbaka sa blir det ratt o nu antligen har vi tvattmaskin igang igen.
Nar sarah kommer blir det slut med att krossas av en jamnarig man som tror att tjejer ar varda mindre.
Mumbai
Just nu ar jag i indien och arbetar ideelt pa en yacht. Jag har lagenhet, bil och staderska och chauffor om jag vill. Sjalv vagrar jag kora bil i denna staden...utan trafikregler och utan sens. Taxi, bilar,kor,getter,manniskor,karror,hastar,mopeder och bussar tutar och kor som darar genom befolkningen. PAsserar slum, hoghus,fruktstand och poliser. Allt ar en enda rora, men en harlig sadan. Det ar inte jamforbart med nagot annat.
Yachten ligger utanfor gateway of india, och varje dag tar vi dingin till yachten dar besattningen vantar. Nar var manager ringer kan det behover kopa mat och annnat tillbehor for en uppkommande fest. Under dagarna putsar vi baten, polerar och haller pa. Det ar mkt jobb fast korta arbetsdagar. Det blir vad man gor det till sa att saga.
Det ar sadana kontraster mellan lyx och slum. Jag blir faschinerad och samtidigt sorgsen. Jag tycker int om att servera drinkr och stada efter rikemansfolk nar jag ser hur fattiga tigger pa gatan och sover ute. Samvetet bara sliter sonder en. Jag kommer fran en valfard for att pleasa en annan valfard. Det kanns ackligt!
For fyra dagar sedan blev jag utskriven fran sjukhuset, efter att ha legat dar en vecka med dropp. Jag blev matforgiftat, hog feber, extrem huvudverk och asvimmade minst sju ggr samma dag. Pa natten svimmade jag in i en stenvagg och slog bakhuvet sa pass att jag lag pa golvet ett tag innan jag kunde resa mig upp. Efter fyra dagar hade jag sadana magsmartor och blodningar sa jag fick aka till sjukhuset. Jag fick medicin och fick genomga massa eximinationer. Det sjukhuset jag lag pa kandes som ett krigssjukhus fran pearl harbour...otroligt varmt och palmer utanfor. Under de forsta dagarna delade jag rum med en tjej med tyfoonfeber....jag hade somnat och droppen hade gatt av sa jag blodde in nagon dl blod intill hennes sang sa hon fick vacka mig rent skrackslagen. det var blod over sang o golv och skoterskrna fick fixa det. Det var borjar pa var vanskap. Hon ahde hela sin familj dar som sov dar om natterna. Jag hade ingen....ingen symtom...fruktansvarda magsmartor och blodningar fran nr tva. EN dag lag jag och lipade for mig sjalv....kunde inte ata mten for den var sa kryddstark sa jag fick kramper. Familjen gav mig skalade applen och oversotad joiuce...varm. De var sa himla snalla...en satt och klappade pa mitt hvud nar jag grat och forsokte trosta mig. Men jag trodde attt det var nagot riktigt allvarligt med mig...vilket det var om jag inte behandlat det.
Nagon dag senare blev jag flyttat till ett eget rum....allt blev tyst och ensamt. Jag hade tv som jag glodde bollywoodfilmer pa hela dagarna...nar jag inte sov och langtade ut. Jag hade ca 12 skoterskor runt mig som tog massa stickprover pa mig titt som tatt.....vissa tiggde pengar indirekt....en blev arg for att hon inte fick duscha mig....??/ En doktor forsokte dra ner byxorna pa mig for att kolla mitt arsle....utan att beratta varfor han ville det! Man kommer ju inte bara in i nagons sjukrum io ska kolla arslet bara sadar utan forvarning. Konstig kommunikationsbrist minst sagt. Val ute fran sjukan sa mar jag lite battre...fort problem med magen och igar var jag pa polisstationen for att fixa skattepapper. Korrupta poliser ar inte latt att fa nagot ifran. Det gick at helvete :D hahaha.....fick panikta taxi hem pga magen....sen tbx..osv osv.
Jag traffade en kanadensare som jag larde pruta och vi alskade bada att ga pa marknader och dricka chai och boken "the secret". Han var narmare fyrtio ar, men det spelar ingen roll for god vanskap finns i alla aldrar. Han hade cyklat genom indien och australien, och var pa vag till en stad i forenade arabemiriten. Det ar en stad som helt byggs pa solarpower och han skulle forsoka fa jobb dar. Han lamnade en bok at mig pa detta internetkafeet som jag besokte sa ofta innan. Jag forsvann ju dar den 14 feb nar jag blev sa sjuk och efter det sag han mig inte mer. Vanner man skaffar pa sadana platser som man inte forvantar sig att fa vanner ar sa kravlost och harligt. Vaffan betyder alder, kon eller bakgrund? Det ar inte mycket tjejer har som jag traffat faktiskt....jag letar! :) snart kommer min tvilling hit!!! om en dag!!!!!
Och du ar "till synes" min forebild
Solen sviktar sikten mot din piedestal. Jag ser konturer av en hjalte, fastan Platon kallar den illusion. Kanske ar det just sa, att var karlek ar en illusion och manniskor diabilder. Bakom oss sitter en 5:e dimension och bladdrar och skrattar. Nasta bild....nasta karlek....nasta bild...nasta sorg.
När du växer upp och blir fri
När man som vuxen lämnar sin barn för världen, och när vuxen ålder fixeras vid ditt pass, så blir dina skyldigheter ett större moment att bistå än dina rättigheter. Oavsett hur gammal man än blir, så är man alltid någons barn.
Mina föräldrar har nog numer fått en förståelse för hur vilda jag och mina systrar blivit. Inte bersusningsmedel eller sådant, utan äventyrligt förvildade. Gör det när du kan...ut och se världen. Egentligen tror jag att de släppt tanken på att försöka få in oss på ett sådant spår som vanliga svenssons gör. "När du är inom en viss ålder så skall du ha detta inrättat..." Villa, volvo, vovve. De har visat hur de levt sina liv, och därmed lärt oss att leva på det sättet som vi gör oss själva en tjänst. Pappa har alltid indirekt ansett att: Lev ditt liv så enkelt du kan, och var en sådan människa som du själv förstår dig på. Om du itne förstår dig själv så har du nog gjort något galet.
Om man bara går efter den tanken att följa sitt hjärta, hålla sig undan det alltför materialistiska, och skapa sig en god trygghetsgrund, så kan man ta ut svängarna utan problem. Lever man i ett svenssonliv finns det inga svängar att ta ut. Då har man ju skapat ett liv som är svårt att ta sig ifrån. Då lever man efter hur det BÖR vara, fastän hjärtat skriker efter något eller någon annan. Det måste finnas utrymme för förändring, som inte blir alltför drastiska för din partner, barn eller ditt liv rent allmänt. Man gör mer skada än nytta. Det kommer alltid en tidpunkt i livet, om man inte följer hjärtat,som slår en på käften en morgon. Helvete vaffan gör jag här? vem lever jag med? varför lever jag med denna och med dessa? Kärleken vinner alltid...inte hjärnan, för vi är ju bara primitiva människor ändå.
Jag tycker att mina föräldrar ska sluta oroa sig så mycket för att vi inte blev som dem. vi lever det liv som de kanske skulle valt om de inte hade fem barn att ta hand om. Ingen förälder skall bli orolig över det faktum att deras barn inte gick deras väg, såvida de inte hamnar i rent trubbel. Egentligen skall man bara stationera exempel på hur en god människa är, istället för att prata så mycket. Dina barn blir som du är iallafall, för att du är som du är och inte för att du säger det du säger. Mamma och pappa lever ett tryggt liv, och den tryggheten bär vi med oss till våra familjer sedermera. När vi skapar familjer det vill säga. Om man som barn blir trugat på att du skall ha familj och barn och partner och utbildning och.....så blir man ganska "tappat" som egen individ. Självgående är något som ger dem ångest. Ensam blir svag, fastän det är då man ska vara på bättet. Man ska ju alltid börja dagen med att se sig själv i spegeln. Om den individ man ser är en bra människa, så blir ens familj, och omgivning bättre. Då spelar det ingen roll om du har villa, volvo och vovve att luta dig mot. Då kan du vara trygg som du är och slipper dödsångest för det liv du kanske aldrig fick...fastän "det skulle vara så."
När ditt barn är vuxen måste du släppa tanken på uppfostran, för då är det redan försent. Tyvärr....hur du än vrider och vänder dig om nätterna. Då får du tacka för dig och ta emot de som de kan ge dig tillbaka. För de kommer att ge tillbaka, och de kommer att tacka dig om du gjort rätt. För då älskar de dig för livet du gett dem tillåtelse att få leva och inte för det liv du tvingade dem att leva.
Ibland försöker man dölja saker för sina föräldrar för att de inte skall oroa sig för mycket. Det känns ganska onödigt. Ju bättre allt låter från din sida....desto värre tror dem att det är...innerst inne. Visa dem istället vad du går för och hur du lever, så att de ser med egna ögon. Om du skyler verkligheten så ser dem de på dig ändå, fastän de inte vågar eller vill säga något om det. Då blir er relation ganska krystad...och vem vinner på det?
Mamma: Hur mår du? Allt går bra för dig?
Du: Jo allt går jättebra...blalba.(dina lögner är synbara i dina ögon...du har ju ärvt dem från din pappa eller hur? ;))
Mamma: (tänker: Uasch då....hur mår hon egentligen?) Säger: Ja vad bra för dig!( känner skuld och oro)
Sen kommer sjukskrivning, skilsmässa och annat mög som ett brev på posten och innestående ilska vräks ut som aldrig förr....för att du råkat tappa något på golvet, eller något annat som egentligen är petitesser. Då ser din gamle mor och far hur det egenligen står till iallafall...om du inte har adhd, och de vet dem att du inte har.
De stöttar ju dig oavsett...för innerst inne är vi ju alla någons barn...oavsett hur vuxna vi än blir. :)
Mina föräldrar har nog numer fått en förståelse för hur vilda jag och mina systrar blivit. Inte bersusningsmedel eller sådant, utan äventyrligt förvildade. Gör det när du kan...ut och se världen. Egentligen tror jag att de släppt tanken på att försöka få in oss på ett sådant spår som vanliga svenssons gör. "När du är inom en viss ålder så skall du ha detta inrättat..." Villa, volvo, vovve. De har visat hur de levt sina liv, och därmed lärt oss att leva på det sättet som vi gör oss själva en tjänst. Pappa har alltid indirekt ansett att: Lev ditt liv så enkelt du kan, och var en sådan människa som du själv förstår dig på. Om du itne förstår dig själv så har du nog gjort något galet.
Om man bara går efter den tanken att följa sitt hjärta, hålla sig undan det alltför materialistiska, och skapa sig en god trygghetsgrund, så kan man ta ut svängarna utan problem. Lever man i ett svenssonliv finns det inga svängar att ta ut. Då har man ju skapat ett liv som är svårt att ta sig ifrån. Då lever man efter hur det BÖR vara, fastän hjärtat skriker efter något eller någon annan. Det måste finnas utrymme för förändring, som inte blir alltför drastiska för din partner, barn eller ditt liv rent allmänt. Man gör mer skada än nytta. Det kommer alltid en tidpunkt i livet, om man inte följer hjärtat,som slår en på käften en morgon. Helvete vaffan gör jag här? vem lever jag med? varför lever jag med denna och med dessa? Kärleken vinner alltid...inte hjärnan, för vi är ju bara primitiva människor ändå.
Jag tycker att mina föräldrar ska sluta oroa sig så mycket för att vi inte blev som dem. vi lever det liv som de kanske skulle valt om de inte hade fem barn att ta hand om. Ingen förälder skall bli orolig över det faktum att deras barn inte gick deras väg, såvida de inte hamnar i rent trubbel. Egentligen skall man bara stationera exempel på hur en god människa är, istället för att prata så mycket. Dina barn blir som du är iallafall, för att du är som du är och inte för att du säger det du säger. Mamma och pappa lever ett tryggt liv, och den tryggheten bär vi med oss till våra familjer sedermera. När vi skapar familjer det vill säga. Om man som barn blir trugat på att du skall ha familj och barn och partner och utbildning och.....så blir man ganska "tappat" som egen individ. Självgående är något som ger dem ångest. Ensam blir svag, fastän det är då man ska vara på bättet. Man ska ju alltid börja dagen med att se sig själv i spegeln. Om den individ man ser är en bra människa, så blir ens familj, och omgivning bättre. Då spelar det ingen roll om du har villa, volvo och vovve att luta dig mot. Då kan du vara trygg som du är och slipper dödsångest för det liv du kanske aldrig fick...fastän "det skulle vara så."
När ditt barn är vuxen måste du släppa tanken på uppfostran, för då är det redan försent. Tyvärr....hur du än vrider och vänder dig om nätterna. Då får du tacka för dig och ta emot de som de kan ge dig tillbaka. För de kommer att ge tillbaka, och de kommer att tacka dig om du gjort rätt. För då älskar de dig för livet du gett dem tillåtelse att få leva och inte för det liv du tvingade dem att leva.
Ibland försöker man dölja saker för sina föräldrar för att de inte skall oroa sig för mycket. Det känns ganska onödigt. Ju bättre allt låter från din sida....desto värre tror dem att det är...innerst inne. Visa dem istället vad du går för och hur du lever, så att de ser med egna ögon. Om du skyler verkligheten så ser dem de på dig ändå, fastän de inte vågar eller vill säga något om det. Då blir er relation ganska krystad...och vem vinner på det?
Mamma: Hur mår du? Allt går bra för dig?
Du: Jo allt går jättebra...blalba.(dina lögner är synbara i dina ögon...du har ju ärvt dem från din pappa eller hur? ;))
Mamma: (tänker: Uasch då....hur mår hon egentligen?) Säger: Ja vad bra för dig!( känner skuld och oro)
Sen kommer sjukskrivning, skilsmässa och annat mög som ett brev på posten och innestående ilska vräks ut som aldrig förr....för att du råkat tappa något på golvet, eller något annat som egentligen är petitesser. Då ser din gamle mor och far hur det egenligen står till iallafall...om du inte har adhd, och de vet dem att du inte har.
De stöttar ju dig oavsett...för innerst inne är vi ju alla någons barn...oavsett hur vuxna vi än blir. :)
Om allt går vägen....kan man ens säga så?
Om allt går vägen....så går något annat åt skogen. Ibland kan man inte sollra, och inte försbise. Det är så när man lever bland människor, där känslor sprudlar. Bland nära och kära. Ibland när ens drömmar och visioner hägrar kan man lätt glömma av att det står någon och hojtar...som inte vill åka samma tåg som du...som inte vill leva i de äventyren du drömmer om. Som vill leva med dig. Men utan drömmarna och utan självuppnåelse....vem är du då? Är du dig själv? Vill de leva med dig utan en del av dig?
Det är endast ditt fel om det blir knasigt på hemmafronten....lite egoistiskt och elakt kan många tycka. Håller med till viss del, men ändå längtar jag bort. Kan man inte pausa sitt liv ett tag och influeras till en bättre människa i en annan värld och ta det med sig tillbaka och klicka på play igen?
Det är endast ditt fel om det blir knasigt på hemmafronten....lite egoistiskt och elakt kan många tycka. Håller med till viss del, men ändå längtar jag bort. Kan man inte pausa sitt liv ett tag och influeras till en bättre människa i en annan värld och ta det med sig tillbaka och klicka på play igen?
Friheten sitter i hur du lever och inte i pengarna
Jag vet mer om dina problem än mina egna, jag känner empati bättre än självinsikt. Mina värderingar står i kontrast till hur jag sköter om mig själv. Livet leker med mig och jag är inte en del av leken. Jag står utanför och kroppen följer slaviskt. Oron springer brevid och skriker stopp. Stannar gör jag bara om jag faller för en stund...
Jag lever som en modern slav. Slav för välfärden. Men vilken välfärd? Sliter som ett djur för att dagen skall löpa smidigt. För att någon annan skall leva bra, istället för jag
Fri som en fågel
galet
För er som orkar läsa
Jag har blivit moster till den absolut fisigaste ungen i världen. Ville heter han. Svart hår och stora ögon. Första barnet bland alla Håkansson-systrar. Vi är ju ändå fem systrar så det var på tiden ;). mamma var i tidiningen och pratade om barnatjatet från närstående. Barn ska komma när det känns rätt och ingen annan gång. Nåväl, grattis till livet Ville.
Till mina kära för att ni ska hålla koll på vad jag gör nuförtiden :)
Usch, jag har förnuvarande tre jobb som jag inte jobbar på alls. Låter orimligt men så är det! Snart börjar utbildningen inför Stena Line. Allt sker i Göteborg och vi kommer bo ombord på fartyget i en vecka och därefter sker basic safety och alla sådana roliga utbildningar. Jag önskar dock att att jag gjorde högre än basic safety...vända livflotte, släcka lite bränder och hatta runt i överlevnadsdräkt och sånt har jag redan gjort. Jätteroligt att tvillingen ska göra det samtidigt. Min fina hälft! Hon har ju också börjat plugga här i Kalmar, Psykologi. Själv pluggar jag internationella samhällsstudier.
Jag är duktig och tränat nästan varje dag, men nu har Kalmar fått upp blåsten och man får ta i för att ens röra sig framåt nere vid långviken. Värmen håller dock i sig tycker jag. I förrgår tog jag ett dopp i havet efter löpningen. det var isande kallt, men det är befriande att känna kyla mot kroppen sådär. Jag känner mig renad och pånyttfödd. Funderar skarpt på att bada varje dag nu när jag har 150 meter till bryggan. Jonas tycker att jag är en knäppis men jag ska minsann få med honom någon dag :)
Tenta på fredag, känns dessvärre bara stressigt även om jag älskar det jag gör. Men jag har fokus på allt annat än det jag ska plugga till. Härleder alldeles för mycket till annat. För att ge ett exempel: Jag läser om något som kan tänkas vara en möjlig uppkomst till thermodynamik, ja...o då måste jag slå upp vad thermodynamikens tredje huvudsats innebär, även om jag vet både ettan och tvåan. Helst plötsligt ligger jag med Jonas och Henkes gamla kursböcker från maskinbefäl....av vilken anledning? Så kommer jag på mig själv att fastna i den boken, osv osv. - Jag blir stressad av det faktum att jag vill mer och mer...hela tiden. Jag är långt ifrån unik i det handladet och tack alla ni som känner detsamma.
Ikväll snodde jag en snus från Henke och fick Nicotinkick deluxe( har faktiskt snusat innan) och låg i sängen med boken i högsta hugg, resten av kvällen har jag mått illa.
Hmm....Det finns så mycket jag vill skriva men inte hinner eller bör. Bättre att ha skrivit lite åtminstone.
Till mina kära för att ni ska hålla koll på vad jag gör nuförtiden :)
Usch, jag har förnuvarande tre jobb som jag inte jobbar på alls. Låter orimligt men så är det! Snart börjar utbildningen inför Stena Line. Allt sker i Göteborg och vi kommer bo ombord på fartyget i en vecka och därefter sker basic safety och alla sådana roliga utbildningar. Jag önskar dock att att jag gjorde högre än basic safety...vända livflotte, släcka lite bränder och hatta runt i överlevnadsdräkt och sånt har jag redan gjort. Jätteroligt att tvillingen ska göra det samtidigt. Min fina hälft! Hon har ju också börjat plugga här i Kalmar, Psykologi. Själv pluggar jag internationella samhällsstudier.
Jag är duktig och tränat nästan varje dag, men nu har Kalmar fått upp blåsten och man får ta i för att ens röra sig framåt nere vid långviken. Värmen håller dock i sig tycker jag. I förrgår tog jag ett dopp i havet efter löpningen. det var isande kallt, men det är befriande att känna kyla mot kroppen sådär. Jag känner mig renad och pånyttfödd. Funderar skarpt på att bada varje dag nu när jag har 150 meter till bryggan. Jonas tycker att jag är en knäppis men jag ska minsann få med honom någon dag :)
Tenta på fredag, känns dessvärre bara stressigt även om jag älskar det jag gör. Men jag har fokus på allt annat än det jag ska plugga till. Härleder alldeles för mycket till annat. För att ge ett exempel: Jag läser om något som kan tänkas vara en möjlig uppkomst till thermodynamik, ja...o då måste jag slå upp vad thermodynamikens tredje huvudsats innebär, även om jag vet både ettan och tvåan. Helst plötsligt ligger jag med Jonas och Henkes gamla kursböcker från maskinbefäl....av vilken anledning? Så kommer jag på mig själv att fastna i den boken, osv osv. - Jag blir stressad av det faktum att jag vill mer och mer...hela tiden. Jag är långt ifrån unik i det handladet och tack alla ni som känner detsamma.
Ikväll snodde jag en snus från Henke och fick Nicotinkick deluxe( har faktiskt snusat innan) och låg i sängen med boken i högsta hugg, resten av kvällen har jag mått illa.
Hmm....Det finns så mycket jag vill skriva men inte hinner eller bör. Bättre att ha skrivit lite åtminstone.
Lite bilder från Australien
Håret på dina armar skulle ha rest sig om du visste hur andra mår
En av många spatserar gatan fram... alltför många bär, generellt betraktat, samma påfrestande tankar, fast i en individuell tappning. Problemen man bär är, individuellt sett, ofantliga. Lösningen finner man oftast i sällskap av andra, och inte separerade. Helt plötsligt så är problemen inte stora längre. Att hjälpas åt är nyckeln till sanning och glädje. Ni vet att man ibland mår dåligt bara för att man bär så jävla mycket skit, och att ingen sate överhuvudtaget frågar, eller ser hur det ligger till. Det syns inte utanpå, för människan är klipsk och därför tror man att man är så ensam. Du hade med lätthet kunnat finna en mängd människor med samma problematik som du, om de haft det skrivet i pannan. De har de lyckligtvis ändå inte.
Hade vi bara pratat med varandra, så skulle huvudknoppen aldrig ha varit så ensam. En människa, mitt i folkruset, kan precis ha förlorat sin pappa, en annan nyss blivit befordrad på arbetet... en annan tänker på självmord, och någon funderar på middagen, en på bantning- hur hon skall gå ner i vikt och hur misslyckad hon är... vissa funderar på att påträffa en kärlek, och isåfall när... andra funderar på hur de ska lägga upp planeringen inför sluttentorna. Någon har precis blivit dumpad, och någon mår dåligt inom sin familj. Någon söker en familj, ett barn möjligtvis.
Alla ser vi nästan likadana ut, men inombords så rusar paniken, skriken, glädjen och sorgerna i en och samma röra. Hade vi bara öppnat oss verbalt, så hade våra bekymmer inte varit lika tunga.
Jag funderar ofta på denna märkliga företeelse, när man sitter på bussen, står i kassan... lunchar m.m.
Min sköld
Din obarmhärtighet gör dig obeveklig. Du ifrågasätter min blottade akilleshäl med maktens tunga... skär spiror i såren jag redan blottar, vänder själen upp och ner...och jag, ja jag röjer din väg i ren hänförelse. Jag gör dig stark, av rädslan för att du skall göra mig svag. En enkel prövning, du är en av många. Greppa männen, som griper mig.
